Sedan den 1 oktober 2025 är det förändringar i a-kassan och aktivitetsstödet. För många arbetssökande innebär förändringarna lägre ersättning och ökad ekonomisk osäkerhet. Syftet är att fler snabbare ska komma i arbete. Men vad händer i praktiken och vilka riskerar att hamna i kläm?
Vad är det som förändras?
Regeringens intention är tydlig: att stärka drivkrafterna till arbete och minska tiden i arbetslöshet. Förändringarna innebär bland annat justerade ersättningsnivåer, skärpta villkor och ett ökat fokus på snabbare övergång till arbete.
För den som deltar i arbetsmarknadspolitiska program via Arbetsförmedlingen påverkas även aktivitetsstödet, som för många redan ligger på en låg nivå. Sammantaget innebär detta att en stor grupp arbetssökande får mindre ekonomiskt utrymme under en period som ofta redan präglas av oro och osäkerhet.
Varför väcker förändringarna så starka reaktioner?
Förändringarna har lett till omfattande diskussioner och kritik. Många arbetssökande vittnar om ökad stress, svårigheter att klara vardagsekonomin och en känsla av att tryggheten urholkas.
Ekonomisk press påverkar mer än plånboken. Den påverkar den psykiska hälsan, självkänslan och förmågan att fatta långsiktiga beslut. För den som redan befinner sig långt från arbetsmarknaden riskerar pressen att bli ytterligare ett hinder till självförsörjning – snarare än en drivkraft.
AKG:s perspektiv och det vi ser i vardagen
På AKG möter vi varje dag människor som deltar i våra insatser via Arbetsförmedlingen. Det är personer med mycket olika bakgrund och förutsättningar: människor med funktionsnedsättningar, språkutmaningar, ohälsa, lång och kort frånvaro från arbetsmarknaden eller tidigare negativa erfarenheter av arbetsliv och myndigheter.
För många av dessa är trygghet en förutsättning för förändring. När ekonomin blir mer osäker ökar utsattheten och fokus flyttas från utveckling till överlevnad. I stället för att orka ta stöd, praktik eller utbildning tvingas många lägga energi på att få vardagen att gå ihop. Vi möter till exempel personer som tackar nej till praktik eller utbildning, inte för att de saknar vilja, utan för att de inte längre har råd med resor, luncher eller barnomsorg när ersättningen sänks.
Leder lägre ersättning verkligen till fler jobb?
Förändringarna vilar på föreställningen om att lägre ersättning ska fungera som drivkraft mot arbete. Men vår erfarenhet visar att sambandet inte är så enkelt.
För den som står nära arbetsmarknaden kan incitament spela roll. Men för personer med komplexa behov är vägen till arbete sällan linjär. Det handlar om att bygga långsiktiga färdigheter, självförtroende och arbetslivserfarenhet – ofta steg för steg.
När ersättningen sänks utan att stödet anpassas riskerar reformen att få motsatt effekt: människor blir mer otrygga, mindre mottagliga för insatser och i vissa fall ännu längre från arbete.
Utveckling mäts inte alltid i snabba jobbutgångar
I dagens system mäts framgång ofta i hur snabbt någon lämnar en insats. Men verklig utveckling ser olika ut för olika människor.
För vissa handlar framsteg om förbättrad svenska. För andra om att orka hålla rutiner, bygga social trygghet eller våga ta första kontakten med en arbetsgivare. Dessa steg är avgörande men fångas sällan upp i statistik eller ersättningsmodeller.
När fokus ensidigt ligger på snabb utgång i arbete eller praktik riskerar kvalitet, individanpassning och långsiktighet att hamna i skymundan.
Arbetsgivarnas roll kan inte ignoreras
För att fler ska komma i arbete krävs också att arbetsgivare är beredda att öppna sina dörrar. Praktik, introduktion och anpassade anställningar är ofta avgörande för personer som står längre från arbetsmarknaden. Det som är positivt är att det många gånger finns ett genuint intresse från arbetsgivare att ge chansen att rekrytera brett
Det kräver stöd, tid och samarbete. Om trösklarna till arbetslivet förblir höga hjälper det föga att sänka ersättningen för den arbetssökande. Utan faktiska möjligheter riskerar reformen att bli en ekonomisk åtstramning snarare än en väg till arbete.
Behovet av ett mer samordnat system
Förändringarna i a-kassan och aktivitetsstödet synliggör ett större systemproblem. Arbetsmarknadsinsatser fungerar bäst när myndigheter, leverantörer som vi på AKG och arbetsgivare arbetar mot samma mål med individens utveckling i fokus.
I dag upplever många leverantörer att de utför uppdrag enligt detaljerade regelverk, men med begränsat inflytande över hur insatserna utformas. Samtidigt möter vi konsekvenserna när systemet inte är tillräckligt flexibelt för individens behov, som därmed påverkar utfallet och resultatet av tjänsten.
En reform som riskerar att missa sitt mål
Att fler människor ska komma i arbete är ett mål vi delar. Men om vägen dit bygger på ökad ekonomisk press snarare än förbättrade förutsättningar finns en uppenbar risk att reformen missar sitt syfte.
Trygghet och utveckling står inte i motsats till varandra. Tvärtom är trygghet ofta grunden för att människor ska våga ta steg, prova nytt och närma sig arbetsmarknaden på ett hållbart sätt.
Vad behövs framåt?
Om förändringarna ska leda till verklig effekt krävs mer än justerade ersättningsnivåer. Det krävs:
- individanpassade insatser som mer djupgående följs upp av tjänstemän på myndigheten
- mätning av faktisk utveckling, inte bara utflöde
- starkare samverkan med arbetsgivare
- tid och resurser för leverantörer att bygga långsiktiga lösningar
Vill vi att fler människor ska närma sig arbetsmarknaden behöver vi reformer som utgår från verkligheten. Annars riskerar vi att fortsätta kritisera ett resultat som systemet själv producerat.
Aralia Eriksson, VD AKG Sverige
Anna Thofelt
anna.thofelt@akgsverige.se
